Kurdo Baksi är författare och samhällsdebattör. Efter att ha sett den nya syriska ledaren Ahmed al-Sharaa, med starka kopplingar till terrororganisationerna al-Qaida och Islamiska Staten (IS), står det klart att vi befinner oss vid en kritisk punkt för Syrien. Scenen utspelar sig i Bashar al-Assads gamla palats i Damaskus, där al-Sharaa precis har påbörjat sin maktperiod.

I januari stod han på den röda mattan, med Tysklands och Frankrikes utrikesministrar, i en situation som skulle kunna ses som ett försök att legitimera hans regim. Men det som verkligen fångade uppmärksamheten var hans uppenbara avvisning av en handskakning från den kvinnliga utrikesministern Annalena Baerbock. Denna gest rör inte bara själva zeitgeisten i Syrien, utan belyser också den misogyni som fortfarande råder i landet.

Det internationella samfundet, särskilt västeuropeiska länder, fortsätter att blunda för vad som egentligen sker under ytan. Al-Sharaas behandling av kvinnor och minoriteter i landet är oacceptabel och däribland rapporteras det om hämndaktioner mot alawiter och trakasserier av kvinnor som inte följer Jihadisternas strikta normer. Det har också förekommit attacker på kristna symboler, vilket understryker den ökande intoleransen.

I stället för en sekulär och demokratisk framtid ser vi tecken på att Syrien kan bli ett nytt Afghanistan eller Saudiarabien. Al-Sharaa har effektivt flyttat den jihadistiska administrationen från Idlib till Damaskus, med ministrar som alla bär på en bakgrund av extremism. Utnämningen av Shadi al-Waisi, en jihadist som tidigare utfärdat dödsdomar mot kvinnor, som justitieminister är ett tydligt tecken på den nya regimens inriktning.

Trots påståenden om att representera hela folket har det inte tillsatts någon representant för minoriteterna i viktiga positioner. Detta accentuerar den bristande inkluderingspolitiken och den gravt snedvridna maktfördelningen.

HTS, den nya regeringen, spenderar tid på att modifiera läroplaner för att främja jihadistiska och salafistiska värderingar i skolorna, vilket riskerar att ytterligare polarisera samhället. Dessa förändringar har högsta prioritet framför verkliga sociala problem i Syrien.

Än mer oroande är deras strategi avseende demokratiska reformer. Genom att dra ut på processen för att skapa en ny konstitution och genomföra val försöker HTS manipulera den internationella opinionen för att minska den negativa uppfattningen av sig själva och få bort ekonomiska sanktioner som drabbar den syriska befolkningen hårt.

Det är tydligt att med HTS som kontrollerande kraft - där de skapar en shariastyrd stat - finns det inget utrymme för att tämja jihadister. Deras mål är inte att föra fram demokratiska värden, utan att etablera ett rigoröst religiöst styre.

Syrien befinner sig på kanten av ett avgrundsdjup och internationellt engagemang är mer nödvändigt än någonsin för att förhindra en fullständig humanitär katastrof. Det är en lektion i vad som kan hända när en nation lämnas i händerna på extremister.