Mycket pekade på att han skulle bli en framgångsrik fotbollsspelare. Hans farfar Tore spelade allsvenskt för Hammarby, och pappa Per hade en lysande fotbollskarriär innan han blev tränare i superettan. Även om mamma Lena, under flicknamnet Paulsén, hade två landskamper i handboll, var det alltid fotbollssnack runt middagsbordet i Hägersten, en stadsdel i Stockholm.

Michael Apelgren kombinerade handboll i Swithiod med fotboll i IK Tellus under sin uppväxt, men valde slutligen handbollen när han började gymnasiet. Han förklarar:

– Det lutade åt fotbollen, men jag var nog lite bättre på handboll.

VM är endast en vecka bort när Apelgren, nu 40 år gammal, sitter ner för sin första intervju som ny förbundskapten. Han berättar om hur han fått frågan han alltid väntat på, men som också fick honom att tveka. Med elva års erfarenhet som tränare och 15 titlar i bagaget, undrar han varför erbjudandet att leda landslaget inte kommit tidigare. Kontraktet med det ungerska laget Pick Szeged hade precis skrivits under, och med familjen kvar i Göteborg kändes det som ett stort åtagande att kombinera båda rollerna.

– Men det är ett unikt tillfälle, och jag insåg att jag ville ta chansen. Familjen är passionerade handbollsälskare, vilket gör det mycket enklare, säger han.

Nu har han inga tvivel kvar. Han känner stor entusiasm över att leda landslaget och ser fram emot julledigheten för att få tid att förbereda sig. Apelgren vill också lägga konflikterna från förr bakom sig, särskilt de med tidigare förbundskaptenen Glenn Solberg som var i fokus under OS. Han betonar vikten av att se framåt:

– I idrottvärlden handlar det om att titta framåt. Erfarenheterna formar oss, och vi lär oss av dem.

Hans pappa Pers ledarskap har haft en stor påverkan på Apelgrens egna ambitioner att bli tränare. Vid 30 års ålder avslutade han sin karriär och flyttade till Elverum i Norge, där han blev både tränare och spelare. När laget hade en tuff säsong bestämde han sig för att helt fokusera på tränarrollen, vilket ledde till att Elverum vann mästerskapet och kvalificerade sig för Champions League.

– Ingen gillar att höra det, men efter att jag slutade spela lyckades vi bli grymma, säger han med ett skratt.

Apelgren har tre guldmedaljer som spelare med Hammarby och två med Sävehof, plus ytterligare titlar som tränare. Efter att ha arbetat closely med Solberg har han också fått värdefull erfarenhet av mästerskapsledning.

Valet av assistent var en självklarhet för Apelgren. Patrik Fahlgren, Hammarbytränaren, är någon han delar en djup relation med.

– Det kommer bli mer Bajentouch över landslaget, säger han stolt. Hammarby har verkligen gjort avtryck i svensk handboll, och det är något jag vill fortsätta bygga på.

Förberedelserna inför VM har gått snabbt. Första matchen spelas mot Japan och förväntningarna är skyhöga efter tre medaljer under Solbergs tid. Dock saknas nu nyckelspelarna Felix Claar och Oskar Bergendahl på grund av skador.

Apelgren ser fram emot utmaningarna, även om han är medveten om att det kommer bli tufft:

– Vi har några tunga avbräck i truppen, men det viktigaste är att vi fokuserar på de spelare som är med oss. Resultatet är det som räknas, säger han och betonar att tävlingsmomentet är nyckeln i detta yrke.

– Om man inte tycker att tävling är roligt borde man fundera på en annan karriär, för att vara tränare på hög nivå har sina psykiska utmaningar.