En dyster bild av en bransch som fastnat i osäkerhet och brist på självförtroende har dykt upp i mediernas kulturdebatten. Förra veckan meddelade Aftonbladet Kultur att de kommer att börja sätta plusbetyg på sina recensioner av litteratur, scenkonst och konst. Syftet är att nå ut till fler läsare, vilket de nyligen got inspirerat av norska NRK:s liknande förändringar.

Flera har uttryckt invändningar och kritik mot detta tilltag. Det finns relevanta frågor kring hur man jämför olika verk, hur läsarna kommer att tolka betygen och om det finns några objektiva kriterier för att bedöma verk på en femgradig skala. Många kritiker har delat sina åsikter, däribland de som är skeptiska till förändringen och andra som är nyfikna.

Tyvärr har reaktionerna i pressen många gånger varit ett försvar av status quo. Kultursidorna rycker ut med klagosånger, vilket blottar betydande kunskapsluckor. Det råder en otydlighet kring de förändringar som pågår i vår kultur, där textens roll har minskat till förmån för audiovisuella medier och plattformar som Netflix och TikTok, som nu dominerar kulturkonsumtionen.

Trots kritiken mot den nya betygsskalan är det tydligt att vi lever i en tid där kulturens former och konsumtionsmönster förändras. Den som vägrar att anpassa sig till verkligheten gör också ett val, även om det inte alltid känns så.

Det är intressant att Jenny Högström i GP ser en risk för att AI tar över kritiken om recensioner nu ges betyg, men det är snarare så att vi bör sträva efter att göra kvalificerad kritik mer tillgänglig för läsarna.

Martin Aagård från Dagens ETC anser att betyg på recensionerna är orättvist mot debutanter, en åsikt som många andra instämmer i. Det leder till en fundamental fråga: Ska inte kultursidorna vara till för läsarna snarare än för författarna? Det är en viktig tanke i vårt arbete som kritiker.

Nina Björk i DN gjorde ett kontroversiellt påstående när hon menade att betyg underminerar socialismens principer. Men jag anser att även om kritik idag bör omfatta ett tydligt omdöme, så är det fortfarande vårt ansvar att ge klarhet till publiken.

En annan kritik kom från Josefin de Gregorio på SvD, där hon menade att Aftonbladets nya metod är en risk för att seriös litteraturbevakning sätts på spel. Detta bekräftar bara en utbredd osäkerhet inom branschen. Kommer betyg på kulturartiklar att påverka tidningarnas affärer? Det verkar osannolikt.

Som kulturchef ser jag dock en möjlighet i att våra recensioner når ut till så många läsare som möjligt. Det är av stor vikt att information och kritik är tillgänglig för alla, inte bara en välbeställd medelklass. Detta är anledningen till att Aftonbladet Kultur är en av de få stora tidningarna i Sverige som fortfarande erbjuder gratis kulturjournalistik.

Historiskt sett har Aftonbladet Kultur alltid varit en av de första att anpassa sig till nya medielandskap, från tryckta artiklar till digital publicering. Trots utmaningarna tror jag att vår strategi att införa betyg endast är en del av framtiden för kulturjournalistik. Det kommer med betydande motstånd från en konservativ bransch med en stark tradition av självförebråelse.

Sammanfattningsvis får betygsintroduktionen ett underbetyg av kritiken den fått, men det är en diskussion vi måste fortsätta för att kulturen ska blomstra i en alltmer digital och fragmenterad värld. Låt oss vara modiga nog att omfamna förändringarna!