MALMÖ. På måndagsmorgonen står arbetarna i den råkalla dimman och vaktar.

I snart ett år har de varit här. De säger att de kan fortsätta i ytterligare ett eller två, eller till och med tre år.

Detta är de strejkande på Tesla-fabriken. De skiljer sig markant från de gamla tiders hårdföra arbetare som stod i vägen för svartfötter och skapade tumult. Idag hälsar strejkande och strejkbrytare vänligt på varandra, trots konflikten.

De ställer sig också vid sidan av bolagets platschef, som kommer ut för att överlämna ett protokoll som handlar om Teslas brott mot informationsplikten enligt paragraf 19a i medbestämmandelagen.

Den amerikanska jätten ställer sig avståndstagande till fackföreningar och kollektivavtal och har föga intresse för medbestämmande.

Bilmekanikern Janis Kuzma har under elva månader stått här tillsammans med två arbetskamrater som valt att förbli anonyma.

– Det blir lättare att återvända till jobbet när man inte har varit med på bild, säger en av dem.

Som strejkvakter hindrar de ingen, bråkar inte. De står i sina gulgröna varselvästar och informerar hellre än krigar.

Ytterst handlar det om människovärdet.

De talar med stor respekt om företagets produkter. Kuzma, som kör Tesla själv, påpekar att han alltid har tagit hand om kundernas fordon som om de vore hans egna, och när det krävs jobbar han övertid för att kunden ska få sin bil i tid.

Visst kan Teslorna bli skramliga efter några år, säger han, och påpekar att plastdelarna känns billigare. Men komponenterna som batterier och drivlinor är bland de bästa på marknaden. Detta är hela arbetsgänget eniga om.

Strejken handlar inte endast om löner, även om Metallombudsmannen Tarik Dedic menar att Tesla erbjuder lägre löner än många andra stora företag inom branschen.

Arbetarna tjänar runt 33 000 kronor i månaden och de kämpar mot världens rikaste man – Elon Musk. Enligt uppgifter motsvarar hans förmögenhet 2,2 biljoner kronor, en siffra som är svårfatta.

– Musk är fattig, säger Janis Kuzma. Han har pengar, men inga värden. Om han verkligen brydde sig skulle han komma hit och försöka förstå varför vi strejkar.

Kuzma, som har ett distinkt yvigt skägg och härstammar från Lettland, berättar att när han först kom till Sverige och arbetade som snickare, upplevde han något otroligt.

– Arbetsgivaren visade respekt. Han brydde sig om säkerheten och ställde frågan "Hur mår du?". Det betyder så mycket.

I Sverige fick han uppleva en arbetsmiljö där man kunde delta i planeringen och där ens röst blev hörd.

Kuzma och hans kollegor berättar hur arbetsförhållandena blivit alltmer pressade på Tesla, med bristfällig planering och en HR-avdelning som absent varhelst arbetarna har synpunkter.

– Tesla kanske inte är för alla, säger han.

En dag försvann borden där de skrev arbetsrapporter. Det fanns helt enkelt inte utrymme för dem längre. Veckan efter försvann även stolarna. Ledningen ansåg att mekanikerna tog för lång tid på sig när de satt ner för att rapportera sitt arbete; de skulle stå istället.

De protesterade.

Männen som reste sin röst fick ingen löneökning. – De sa att vi inte hade nått upp till målen, minns Kuzma.

Företaget mäter inte bara produktiviteten utan också variabler som "social impact" och attityd på arbetsplatsen, vilket gör att de som protesterade fick sämre betyg för sin "social impact".

– Det känns som att prata med en vägg, säger Kuzma. Deras synsätt är att vi bara är en inhyrd mängd energi, som de kan göra vad de vill med. Tanken är: Om du inte ställer upp, plockar vi in någon annan.

Konflikten handlar inte om specifika lönedetaljer eller andra aspekter av relationen mellan anställda och arbetsgivare. Männen återkommer ständigt till samma tema – att bli lyssnad på, att inte ses som en siffra, att vara människa. De strävar efter ett kollektivavtal, så att ingen behöver stå ensam mot exempelvis världens rikaste man.

Solen bränner bort morgondimman, och det blir märkligt varmt trots att det fortfarande är tidigt på morgonen i slutet av september.

Som i många konflikter handlar det ytterst om värdighet.