Chock, förtvivlan och sorg.

Daniel Johansson, 43 år från Filsbäck, har nyligen fått beskedet att han drabbats av bukspottkörtelcancer – en av de mest aggressiva cancerformerna. Detta kom som en chock för honom och hans familj och förändrade deras liv på ett ögonblick.

– Jag ska göra allt jag kan, säger Daniel, som har en dröm han vill uppnå trots tuffa omständigheter.

Sommaren brukade vara den bästa tiden på året för familjen Johansson, men i år har de fått ett mardrömsbesked. Daniel har alltid varit passionerad om träning och tävling, och han hade tidigare i år förberett sig för Ironman-loppet. Men ryggsmärtor började plåga honom och när han sökte vård kunde läkarna först inte ställa en diagnos. När smärtorna förvärrades, blev han rekommenderad att göra röntgen, som visade att han hade cancer.

– Cancer var det sista vi tänkte på, berättar Daniel. Jag fick veta beskedet på min 43:e födelsedag, och det var som en skräckfilm. Jag kände mig fullständigt förkrossad.

Den brutala diagnosen har tvingat Daniel och hans fru Emelie att tänka på framtiden på ett helt nytt sätt. Deras fokus ligger nu på att Lisa, deras dotter, ska ha minnen av sin pappa när hon växer upp, och att deras son ska få ha sin far med sig när han tar studenten om sex år.

Daniel kämpar just nu med svåra biverkningar av sin cellgiftsbehandling. Han har förlorat mycket vikt och känner sig ofta trött och illamående, vilket försvårar hans matglädje. Tidigare var mat och vin ett stort intresse för familjen, nu är det en konstig känsla av förlust.

Trots motgångarna försöker Daniel att hålla sig positiv. Han använder sina sociala medier som en plattform för att bearbeta sina känslor och få stöd från andra. Det har blivit en slags terapi för honom.

– När jag har en dålig dag, och någon skriver en uppmuntrande kommentar, så mår jag lite bättre, säger han.

Den rådande situationen har också gett familjen nya insikter. Emelie upplever att kommunikationen mellan dem är viktigare än någonsin, och de försöker hantera utmaningarna tillsammans.

– Vi har alltid varit öppna om vad vi går igenom och det hjälper oss att bearbeta detta tillsammans, konstaterar Emelie.

Daniel förstår att hans sjukdom påverkar hela familjen. Han har nu lärt sig att uppskatta de små stunderna mer, och han ser varje bra dag som en gåva.

– Om läkaren ger mig fem år att leva, satsar jag på tio, avslutar han med fastesthet.

Daniel Johansson är fast besluten att kämpa emot cancern och vill inte bara överleva, utan även uppleva livets viktiga stunder med sin familj, trots alla hinder som står i vägen.