INTERVJU

För Christina Schollin markerar detta år en helt ny tillvaro. Den 10 maj avled hennes make Hans Wahlgren, 86 år gammal, efter en lång kamp mot cancer. Detta är det första året som Christina, efter 67 år tillsammans, står inför alla högtider och minnesdagar på egen hand.

Idag, den 22 december, är det inte bara hennes bröllopsdag – en dag som kunde ha präglats av sorg, men som Christina istället väljer att fylla med kärlek och gemenskap.

– Vi hade många glada år tillsammans, säger Christina. På vår bröllopsdag kommer jag att fira med familjen, och vi planerar att ställa fram vårt bröllopsfoto och skåla framför det. Det har varit en process att lära sig leva ett nytt liv, men jag är fast besluten att titta framåt och att finna ny glädje.

Att förlora sin själsfrände efter så lång tid tillsammans är inget litet arbete. Christina berättar hur de vid 19 års ålder bestämde sig för att stiga in i livet tillsammans. Att jonglera fyra barn med ett hektiskt skådespelarliv innebar utmaningar, men de har alltid kämpat tillsammans genom motgångar.

– Jag är oerhört tacksam för min stora familj. Men jag inser att jag också måste klara mig själv. Det är en ny realitet där jag ibland vaknar ensam i min säng, säger hon. Men jag tror på att bra saker kan existera parallellt med sorgen.

Trots de svåra omständigheterna har året också bjudit på framgångar. Under hösten har Christina haft en central roll i Teater Galeasens uppsättning av ”Fanny och Alexander”, en pjäs som återkallar många minnen. För 42 år sedan medverkade hon i Ingmar Bergmans film, där hon då spelade rollen som Lydia.

– Att vara tillbaka på scenen har varit en räddning för mig. När vi fick veta att Hans var allvarligt sjuk, fick det mig att fokusera allt på att skapa något meningsfullt. Denna upplevelse är så viktig juste nu, säger Christina.

Att lyckas få publiken att strömma till teatern är ett bevis på hennes fortsatta förmåga. Med ett fullsatt hus varje föreställning känner hon sig bekräftad i sitt val.

– Det är en fantastisk känsla att ses och känna att man fortfarande har något att ge, även om man är i hög ålder. Teatern har alltid varit mitt konstnärliga hem.

Kristina berättar även hur barnen har svårt att se henne som matriark i familjen, trots att hon nu tar alla besluten. Det har för henne inneburit en ny och ibland utmanande roll.

Med sin trogna familj och många vänner har hon funnit stöd. Luciakonserter och gemensamma middagar har hjälpt henne att navigera genom den tysta sorgen.

Christina bor fortfarande i deras stora röda hus på Norra Lagnö, en plats där många minnen finns bevarade. För att underlätta sin vardag har hon dock även hyrt en lägenhet nära teatern där hon kan balansera arbete och fritidsliv.

Julhelgen kommer hon att tillbringa med sin dotter Pernilla Wahlgren, som också har födelsedag på julafton. På annandagen, som även är Christinas 87-årsdag, planeras det för mer firande.

– Jag har bestämt mig för att åldras med värdighet. Det handlar om att omfamna livet och vara tacksam för vad jag kan göra, istället för att fokusera på vad jag inte längre kan.

Christina Schollin är en levande legend vars liv berör många. Med sin styrka och förmåga att se ljuset mitt i mörkret ger hon oss alla en känsla av hopp i dessa svåra tider.