I flera år har elva barn hållits i det dolda, helt isolerade från samhället, eftersom deras föräldrar systematiskt flyttat mellan olika kommuner för att undvika myndigheternas insyn. Effektivt har dessa barn berövats både utbildning och adekvat sjukvård, och deras situation är ohållbar.

I våras tog tre modiga flickor steget att fly hemifrån i Mellerud och kontaktade polisen för att berätta om sin skrämmande verklighet. De avslöjade att de levt under en romsk hederskultur där familjevåld varit en del av deras vardag.

Trots att alla barn varit föremål för beslut om tvångsomhändertagande (LVU) har föräldrarna lyckats hålla dem undangömda från socialtjänsten. När de till slut hittades, upptäckte man att det fanns spårningssändare in sydda i barnens kläder. Enligt åklagaren Oscar Johansson misstänks detta ha gjorts för att föräldrarna skulle kunna lokalisera barnen, även om de placerades på en hemlig ort.

Idag inleds rättegången mot barnens föräldrar, en man och en kvinna som är föräldrar till tio av barnen, samt en tredje kvinna som är mor till ett elfte barn. De tre misstänks för grov egenmäktighet med barn. Mannen står också åtalad för misshandel och barnfridsbrott mot två av barnen, samt för flera andra brott, inklusive bedrägeri kopplat till en trafikolycka.

I en anmärkningsvärd vändning har mannen erkänt flera av bedrägerierna, medan kvinnan med ett av barnen erkänner den grova egenmäktigheten. De nekar dock till övriga anklagelser.

Rättegången förväntas avslöja mer om den djupt tragiska och komplexa situationen dessa barn har levt i, och hur vårt samhälle kan misslyckas i att skydda de svagaste. Detta fall har väckt stor uppmärksamhet och slagit an en sträng ton i debatten om skyddet av utsatta barn.

Flera frågar sig nu: Hur många andra barn lever i liknande förhållanden? Och vad kan vi göra för att förhindra att detta händer igen?