En farlig hemlighet avslöjas

I ett skrämmande ögonblick tar Annas far henne från förskolan, trots att han inte har tillstånd. Den nya fröken är ovetande om hans instabilitet. Han lyckas bryta sig in i Annas mammas lägenhet, drar för gardinerna och tänder ljus, vilket skapar ett spöklikt rum där speglarna reflekterar deras ansikten i oändlighet.

Spegelvärlden: En dyster verklighet

Pappan beskriver platserna som tillhör Spegelvärlden, en mystisk och sann dimension, som det bara är de 'Seende' som kan förstå. Hans krav på att Anna inte får berätta för sin mamma skapar en svår börda på hennes lättsamma barnliv. Anna håller tyst, på bekostnad av sin egen trygghet.

En roman med självbiografiska toner

Anna Köhlén, en dramatiker med en stark debut bakom sig, ger nu ut en roman som blandar fiktion med hennes egna traumatiska upplevelser. "Allt jag vet om min far" är mer än en berättelse – det är en insikt i hur en barn kan formas av en förälders psykiska sjukdom.

En vändpunkt i berättelsen

Boken inleds med en stark passage om ett brev från pappan, som väcker obehagliga minnen. Brevet, som han skickar trots att deras kommunikation har varit ensidig i åratal, inkluderar ett namn han inte borde veta. Rädsla griper Anna, som befarar att hennes far fortfarande kan vara farlig.

Den förvrängda verkligheten av minnen

Debatten om autofiktionens roll i litteraturen tar här en ny vändning när Anna konfronterar sina minnen av sin far. Hur mycket minns man korrekt från sin barndom? Vad är egentligen sanningen bakom faderns mystiska liv, och hur har hans sjukdom påverkat familjen?

En far med en mörk historia

Genom att utforska sin farfars bråkiga förflutna, som kombinerar kärlek och våld, skapar Köhlén en komplex bild av den man som formade hennes far. Historien om en nazist och en operasångerska illustrerar hur arv kan vara både en börda och en gåva.

Kritik av den själavårdande traditionen

Trots den djupa tematiken, som boken skapar kring schizofreni och barndomsminnen, önskar jag att Köhlén utforskade mer av det inre tumultet som dess konsekvenser ger. Känslan av att själv sitta med på golvet i Spegelvärlden, ser minnena växa och skifta, hade kunnat fördjupa läsarens förståelse.

Köhlén har i sina bästa stunder fångat det sköra i att leva med en schizofren förälder. Men istället för att låta berättelsen flyta fritt, verkar hon ibland hålla sig fast vid strukturer, vilket kan kännas begränsande.