Ett effektivt livsstilsarbete inom primärvården kräver inte bara bra bemanning utan också hög kontinuitet. Vad kan vi enas om idag? Det råder ingen tvekan om att hälsosamma livsstilar är bra för individens hälsa. Men en långvarig debatt kvarstår: Är det individens egna val som ska prioriteras, eller ska vi lägga större vikt vid samhälleliga faktorer som påverkar människors hälsa?

Kommissionen för jämlik hälsa (2017) slog fast: "Vi anser att denna uppdelning är förlegad och måste överkommas för att vi ska kunna sträva mot en mer jämlik hälsa." Ohälsosamma livsstilar spelar en avgörande roll både vid uppkomsten och behandlingen av många kroniska sjukdomar som primärvården hanterar. Vårdpersonal är enligt lag skyldiga att ge kompetent vägledning till patienter med ohälsosamma vanor.

Patienternas förväntningar är tydliga - enkäter visar att 97 procent av patienter vill diskutera sina livsstilsvanor för att få rätt vård. Det blir därför uppseendeväckande när vissa röster försöker stoppa viktiga livsstilsråd, med påståenden om att dessa skulle skada patienter och skapa onödiga budgetökningar. Men hur kan man argumentera mot evidensen?

Tidigare ingick livsstilar kort i specifika riktlinjer, men Sverige var först i världen med att införa generiska riktlinjer som fokuserar på ohälsosamma matvanor, tobaksbruk, riskabel alkoholkonsumtion och fysisk inaktivitet. Dessa evidensbaserade riktlinjer från 2018 täcker 70 tillstånd och resulterade i 13 prioriterade rekommendationer.

Implementeringen av dessa rekommendationer beräknades kosta landstingen 1,75 miljarder kronor, medan de totala sjukvårdskostnaderna uppgick till omkring 246 miljarder kronor samma år. Tänk på att kostnaderna kopplade till rökning, fetma och brist på fysisk aktivitet uppskattades till mellan 40-55 miljarder kronor årligen mellan 2011 och 2021. Otroliga summor som vi inte har råd att ignorera!

Virtuella hälsosamtal har blivit ett viktigt verktyg för att nå ut till befolkningen. De flesta regioner erbjuder numera hälsosamtal som fokuserar på livsstil och riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. Resultaten av dessa samtal visar att man kan minska dödligheten och att insatserna är både deltagarsäkra och kostnadseffektiva. I Västerbotten genomfördes över 200 000 sådana samtal utan rapporterade negativa effekter.

Så hur ska vi klara av livsstilsarbetet när vi har en flod av kroniskt sjuka patienter att ta hand om? Det kräver en tydlig strategi och samverkan med olika samhällsaktörer. Målet är att arbeta uppströms och fördröja framtida sjukdomsfall. Vi måste agera nu för att förbättra folkhälsan och sänka kostnaderna på lång sikt. Vi kan inte låta evidensbaserat livsstilsarbete hamna på hyllan!