I takt med att fler dokumentärer tar formen av roadmovies, blir året 2023 en intressant tid för filmälskare. I ”Den sista resan” delade Filip och Fredrik på ratten, medan Netflix-filmen ”Will & Harper” ser Will Ferrell utforska vägarna för att stödja sin transvän. Men i den nya dokumentären ”Det kunde varit vi” står Glada Hudik-stjärnorna Emma Örtlund och Ida Johansson, tillsammans med Pär Johansson (grundare av Glada Hudik-teatern), i centrum när de ger sig ut på en historisk resa som gräver i den svenska rasbiologins djupt tragiska förflutna.

Filmen går på djupet med besök til institutioner som är ökända för deras inhumana behandling av personer med intellektuella funktionsnedsättningar. En av platserna som framhävs är Vipeholmsanstalten, där patienter i slutet av 1940-talet användes i det omstridda sockerexperimentet. Denna institution blev en symbol för övergrepp mot utsatta grupper och en skrämmande påminnelse om vad som kan hända när vetenskap och etik går skilda vägar.

”Det kunde varit vi” lyckas uppnå en balans mellan dramatiseringar, dokumentära scener och intervjuer med forskare och anhöriga, vilket ger viktig kontext till berättelserna. Inledningen är något rörig med flera perspektiv, men när filmen väl hittar sin rytm, blir den en kraftfull manifestation av smärtan och orättvisorna som många har upplevt.

Emma Örtlund och Ida Johansson presenterar en charmig och genuin filmduo, vilket vi redan sett i deras tidigare arbete, som i ”Catwalk” (2020). De fungerar som en nödvändig motvikt till filmens sorgliga teman, men Johansson tar tidigt upp den svåra frågan om huruvida det är rätt att utsätta sig själva för så mycket trauma. Denna interna konflikt visar sig vara ett av filmens svagare inslag, men bjuder också på eftertänksamhet.

I vissa avsnitt går filmen kanske för långt i sina försök att låta duon knyta an till offren från historien, och det är i dessa stunder som de emotionella vikten av berättelsen lyser igenom starkast. En särskilt gripande scen är när Ida Johansson, genom dans, gestaltar ödet för en liten pojke vid namn Olle som togs bort från sina föräldrar i en tidig ålder och aldrig fick återvända hem.

Filmen lyckas fånga de tysta stunderna av eftertanke som ofta är de mest kraftfulla. En rörande återförening mellan två vuxna bröder som separerades som barn ger en påtaglig känsla av hur långt vi fortfarande har kvar att gå för att läka de såren. När brodern som växt upp i institutioner konfronterar sin barndom är det en stark påminnelse om att det fortfarande finns ärr i vår gemensamma historia.

”Det kunde varit vi” är inte bara en film; det är en viktig kulturell kommentar på Sveriges historia av institutionalisering och uteslutning. Med sitt format och djupgående granskning av det förflutna kan filmen inspirera till diskussioner om hur vi bemöter och behandlar människor i dag. Missa inte detta historiska mästerverk - det bjuder på både åtanke och insikt.