DEBATT

Regeringen framstår allt mer som att den har en nästan religiös tro på kärnkraft, något som oroar för den gröna omställningen.

Vi står inför ett brådskande behov av att öka elproduktionen för den gröna omställningen, särskilt för att elektrifiera industrin och transportsektorerna.

Historiskt sett har kostnaderna för vind- och solenergi sjunkit kraftigt och dessa energikällor erbjuder idag de lägsta elpriserna. Dessutom kan de byggas ut snabbt för att möta det växande behovet.

Enligt Internationella energiorganet IEA förväntas denna trend fortsätta, och andelen sol- och vindkraft kommer att öka kraftigt både globalt och inom EU.

Sverige har exceptionella förutsättningar för att utnyttja vindkraft, med stora glesbygdsytor och en lång kustlinje med måttliga havsdjup. Det finns även goda förutsättningar för solenergi, vilket förklarar det ökade intresset för solcellsparker.

Vår vattenkraft fungerar som ett stort batteri, som kan lagra energi när vinden blåser och sedan producera mer el under vindstilla perioder.

Sverige har idag ett nästan koldioxidfritt elsystem tack vare vatten-, kärn- och vindkraft samtidigt som en del kraftvärme bidrar. Vi har ett nettoöverskott av el och lägre elpriser än i många andra europeiska länder, vilket ger oss en stark position för att leda elektrifieringen inom industrin.

Trots det är ny kärnkraft extremt kostsam. Tre nyligen byggda europeiska projekt (i Storbritannien, Frankrike och Finland) har överstigit sina ursprungliga kostnadsberäkningar med häpnadsväckande belopp. Dessutom byggs kärnkraftverk långsamt och dessa projekt har alla mött betydande förseningar.

Jag finner det ofattbart att regeringen väljer att lägga all fokus på denna energikälla, vilken är både dyr och tidskrävande att etablera.

Energiminister Ebba Busch tycks sträva efter att återfå det stabila och låga elpris som präglade 90-talet. Men tiden har förändrats och det går inte att återgå till det vi hade.

Sveriges elnät är hopkopplat med grannländerna som redan har investerat stora summor i vind- och solkraft, vilket innebär att vårt elsystem också påverkas av variationer i produktionen i omvärlden, även om ny kärnkraft skulle byggas.

Den ökade elhandeln med våra grannländer ger både intäkter och minskar utsläppen, men det förutsätter en balans mellan energislagen. Genom att investera i alla former av energi, inklusive förnybar energi och energieffektiv användning, kan vi maximera Sveriges potential.

Jag är inte emot kärnkraft, men med tanke på allvaret i klimatfrågan borde alla energikällor ifrågasättas. Regeringens nästan dogmatiska tro på kärnkraft är svår att förstå, särskilt när man ser att en utredning beställdes för att utforska finansieringen av kärnkraft utan att överväga andra alternativ eller det komplexa elsystemet i framtiden.

Den snabba utvecklingen av batterilager och smartare elanvändning verkar ha blivit förbisedd av regeringen. En stor del av remissvaren på utredningen är kritiska, inklusive från viktiga expertmyndigheter som Energimyndigheten och Svenska kraftnät.

Det är chockerande att Ebba Busch avfärdar argument från dessa experter som ”missvisande”. Regeringens ensidiga fokus på kärnkraft kan hämma investeringar i andra energikällor, vilket kan leda till att Sveriges konkurrensfördel gentemot elpriser går förlorad.

Filip Johnsson, professor i energisystem, Chalmers, varnar för att detta kan få långsiktiga negativa konsekvenser för Sveriges energipolitik.