Vi fortsätter att hamna i skuggan av samhällets fokus på de så kallade "hårda" verksamheterna. Varför får inte de "mjuka" verksamheterna samma erkännande?

Förespråkare för förskoleupproret har nu fått möjligheten att delta i dokumentärfilmen "Det omätbara" som hade premiär den 8 november. Filmen förväntas få betydande uppmärksamhet och kommer att visas på biografer över hela landet.

Dokumentären berör djupgående de yrkesgrupper som ständigt arbetar med våra barn och äldre. Den visar att den mest värdefulla kunskapen ofta inte kan läsas in från böcker, utan snarare kommer från livserfarenheter och förmågan att sätta sig in i andra människors situation. Att vårda och trösta innebär att ge tid, visa empati och att vara en medmänniska, samtidigt som det även handlar om att våga sätta gränser.

Det dagliga arbete som utförs av dem som arbetar med människor måste synliggöras och värderas högre. Vi måste fråga oss: Vilken typ av samhälle bygger vi om empati och medmänsklighet inte prioriteras? Denna film är ett måste för alla beslutsfattare som påverkar liv, oavsett om det handlar om unga eller gamla. Det är ett viktigt budskap som verkligen behöver lyftas fram.

Hur mäter vi det ekonomiska värdet av en kram som tröstar ett gråtande barn? Det är en svår uppgift jämfört med att sätta ett pris på en apparat som tillverkar kylskåp. En stark scen i filmen visar en anställd som läser en dikt om en bortgången far, vilket får en gammal kvinna att gråta – och hur vårdaren sätter sig ner på golvet bredvid henne för att trösta.

Samtidigt blir jag frustrerad när jag ser hemtjänstpersonal stressa från en brukare till en annan, fastlåsta i ett system där mänskliga värden och omsorg inte uppskattas. Men filmen bjuder även på en värme och kärlek som genomsyrar omsorgsarbete.

Jag uppmanar alla att gå och se denna film. Den visar oss vikten av att se människor som mer än bara siffror och kostnader. Vi måste värna om det omätbara i vårt samhälle.

Kanske är det dags för en bredare diskussion om hur vi kan ge den mjuka omsorgen det erkännande den förtjänar?