I flera år har Demokraterna kämpat för att hitta rätt tillvägagångssätt för att hantera Donald Trump. De har testat olika strategier: att vara uppmuntrande, respektfulla, högtidliga och till och med hånfulla, utan att lyckas få någon verklig påverkan.

Men så stiger Mariann Edgar Budde fram. Biskopens uppriktiga vädjan till den nyvalde presidenten att visa omtanke om barn, HBTQ-personer och invandrare var så genuin att Trump inte kunde ignorera den.

Det kändes som att han tappade sin mask i katedralen. För ett ögonblick blev han medveten om vikten av sin egen politik. Den massiva kroppen sjönk ihop, ansiktet blev platt, och en plötslig melankoli föll över honom. Det var en ögonblick av genuin insikt.

Detta korta ögonblick av katarsis, av andlig rening mitt i maktens hjärta, väckte starka känslor hos Trumps anhängare. Efter dagar av noggrant arrangerad ceremoni blev reaktionen nästan frenetisk. Republikanerna, som tidigare hade accepterat Trumps kontroverser utan vidare, blev rasande. Istället för att konfrontera de utmaningar han står inför, ville de avskeda biskopen och förminska hennes budskap.

Under månader har många republikaner blundat för allvarliga anklagelser kring Trumps administration. Men när biskopen började tala om de mest sårbara i samhället – barn i svåra situationer och flyktingar som kämpar för sina liv – brast det för dem. Detta var ett budskap som inte går samman med deras världssyn.

I en tid när amerikanska värderingar testas alltmer, kunde Buddes ord inte ignoreras. Även om Trump och hans supportrar gärna vill prata om styrka och tradition, är det de svaga som ofta betalar priset för dessa ideal.

Kritik mot makten inombords inom kyrkans väggar kan framkalla en häftig reaktion. Den republikanska eliten, särskilt i Washington, har svårt att hantera en sådan insikt som kan ifrågasätta deras agenda.

Det är ingen hemlighet att det finns en pågående kulturkrig inom de amerikanska samhällena. David French, en konservativ kommentator, uttryckte detta tydligt: ”Jag trodde att vår liberala demokrati hade utvecklats bortom religionskrig, men vi är fortfarande mottagliga för mörka impulser.”

Det som fångades live i katedralen under Trumps första dag som president, speglade de djupa kulturkonflikter som sker i kyrkor över hela USA varje vecka. Biskopens röst påminde oss om att alla, oavsett sexuell läggning, förtjänar respekt och rättigheter. Detta är en realitet som, under ytan av makt och politik, fortfarande utmanar Trump och hans administration.

Hans reaktion efteråt var typiskt för honom: ”Det var inte så kul,” sa han om Buddes predikan. Verkligheten är dock att hennes budskap var för riktat och relevant för att enkelt avfärdas.

Vi behöver fler röster som biskopen Budde – som vågar tala uppriktigt, som ger röst åt de osynliga, och som visar att kärlek och medlidande kan och bör stå i centrum av vår politik. Endast då kan vi hoppas på att bygga en bättre framtid för alla.