De senaste valen i Frankrike, Tyskland och USA har väckt oro bland demokratins försvarare. Det känns som om våra demokratiska system har sviktat och lett till resultat som många ifrågasätter. Men kan folket verkligen välja fel? Är det inte en grundprincip inom demokratin att folkets röst ska höras? Vi står inför en paradox där Brechts ironi om regeringen som borde upplösa folket blir alltmer relevant. Så var står vi egentligen i vår kamp för demokrati?

Jag kan identifiera tre olika faser sedan den franska revolutionen:

1. Det jakobinska stadiet

– där revolutionärer tog till extrema metoder för att avskaffa feodala strukturer och fördela rikedom.

2. Det borgerliga stadiet

– en tid präglad av en strävan efter social acceptans och en önskan att inte bli betraktade som underlägsna av överklassen.

3. Det nuvarande stadiet

– där en växande del av befolkningen, som stödjer kontroversiella politiker, har fått avgörande inflytande på samhällsutvecklingen. Denna trend väcker frågor om hur medierna, som ofta ses som väktare av demokratin, bidrar till att forma den allmänna opinionen. Mediernas fokus på skandaler och sensationer kan leda till att mindre ideologiskt skarpa men mer underhållande kandidater får större genomslagskraft.

Men är det verkligen så att medierna styr vår röst? Hur påverkar det faktum att vi idag, mer än någonsin, konsumerar information som passar våra egna åsikter? Denna utveckling kan leda till en allt större polarisering i samhället. Att ha en välfungerande demokrati handlar inte bara om att väljare ska kunna rösta, utan också om att de ska ha tillgång till korrekt information för att göra informerade val. Utan denna grund kan vi riskera att bli sprattelgubbar i en politisk teater, där andra drar i trådarna.