Innan jag dykt ner i Sally Rooneys verk, hade jag hört flera gånger att hennes sexskildringar skulle vara något alldeles extra. Och jag kan nu bekräfta att detta verkligen stämmer. Casual sex, telefonsex, obekvämt sex – alla dessa aspekter framställs med en nyans och en djup förståelse för relationernas komplexitet.

Sex är aldrig bara sex. Det är en aktivitet där interaktioner mellan människor och känslor som kärlek och längtan utspelar sig. Som Ingrid Elam uttrycker det: ”Sex tar vid där orden tar slut.” Det handlar om krav, fördomar, och normer – en dans av ömsesidighet och begär.

Rooney är mästerlig på att fånga de små detaljerna kring sex: ställningar, suckar och konversationer. I hennes senaste roman ”Intermezzo”, som är hennes fjärde efter succéerna med ”Samtal med vänner”, ”Normala människor” och ”Vackra värld, var är du”, fortsätter hon att utforska detta tema.

I boken följer vi två bröder som nyligen förlorat sin far, där under begravningen nyheterna om deras liv och relationer kommer fram. Ivan, det unga schackgeniet, börjar oväntat en relation med den äldre projektledaren Margaret, medan hans bror Peter har ett turbulent förhållande med Naomi, en karaktär som oroar sig för åldersskillnaden och sin egen osäkerhet.

Rooneys karaktärer står inför interna och externa konflikter, missförstånd och självbedrägeri i en snårig verklighet. I romanens mittpunkt reflekterar Margaret: ”Andra människors krav luckras inte upp och försvinner; de blir bara fler.” Här fångar Rooney livets svårigheter och skönheten i att navigera genom dem.

Medan kritik har riktats mot att Rooneys karaktärer ofta är unga och snygga, kan man nu se en mer varierad åldersgrupp som kämpar med sina komplexa känslor. Oavsett ålder handlar det om att förstå sig själv och andra i en värld av krav och förväntningar.

Trots vissa stilistiska utmaningar i översättningen från engelska till svenska finns det fortfarande en djup resonans i Rooneys text. Hennes förmåga att skildra inre monologer och känslor bidrar till en medvetenhet om hur vi relaterar till varandra.

Det är länge sedan litteraturen berörde så djupt, och det är just den känsla av ärlighet och sårbarhet som får en att vilja veta mer. Så varför blir vi så fascinerade av sex i litteraturen? Kanske är det skildringarna av våra djupaste önskningar och rädslor som gör att vi fortsätter läsa. I en värld fylld av yta behöver vi fler berättelser som Rooneys, som utmanar oss att tänka efter och känna efter. Kommer du våga dyka ner i hennes värld?