Underhållning

Är det slut på skratt? Så har stuppkomiken blivit uttjatad

2025-09-07

Författare: Alice

Kraschen av komisk originalitet

Under pandemin dök en ny trend upp där människor började experimentera med parkour, en aktivitet som kort och gott handlar om att hoppa och balansera. Men nu, när alltsammans har lagt sig, är det tid för en annan insikt: Det är kanske dags att börja ifrågasätta stuppkomikerna. Vad hände med det genuina skrattet?

En förvandling av stand-up

Stand-up komedin hade sin gyllene tid runt podcasternas genombrott, där komiker plötsligt kunde skapa sina egna plattformar. De skulle inte längre åka omkring och uppträda för grindvakter, utan istället snacka med kompisar i timmar. Men vad blev resultatet? En uppsjö av likartade skämt och anekdoter.

Samma gamla historier?

Sverige är litet och det dröjde inte länge innan man kände igen samma ansikten inom komiker-kretsarna, som med ett roterande schema berättade samma historier om att vara bakfull och kämpa med livet som komiker. Det blev snabbt en upprepande melodi av självberöm och klagande över livets svårigheter.

Internets mörka hörn

Det som en gång var roligt har förvandlats till en algoritmstyrd maskin av hat och likgiltighet. Kanske är det internets fel, där folk tröttnar på samma gamla skämt dag ut och dag in. Den som en gång blev fylld av glädje över komedishower kan nu tröttna på söta kattungar och troll eller liknande.

Men vad får oss att skratta?

Frågan är: vad tycker vi är roligt nu? För mig var det nyligen en man som panikartat bar ett bowlingklot och såg fullständigt förvirrad ut. Humorn finns där, men den har blivit en sällsynt skönhet bland alla tråkigheter. Jag har även skådat en arg busschaufför som skällde ut passagerare och en man med en liten hatt som dramatiskt kastade sig ner från en kulle. Det är dessa ögonblick av det absurda som ger vårt skratt liv.

Tillbaka till det oväntade

Kanske ligger framtiden för komedi i att återvända till det oväntade. Att omfamna det underliga och knasiga i vardagen, istället för att falla tillbaka på gamla skämt och sönderkörda teman. Världen behöver mer av skratt, men också mer av det unika och oförutsägbara. För allt som skrattar är inte längre gott!