RECENSION. Tove Janssons berättelse om ”Det osynliga barnet” kommer ofta i minnet, där en flicka blir osynlig på grund av brist på bekräftelse och gradvis återfår sina konturer. En liknande process kan upplevas i Alba de Céspedes utvecklingsroman ”Förbjuden skrivbok” från 1951.

Bokens huvudperson, Valeria Cossati, är inte ett barn utan en medelålders kvinna som är djupt osynlig, även för sina närmaste. Hennes man kallar henne endast ”mamma”, och hennes tonårsbarn bemöter henne med en blandning av irritation och roat överseende.

Handlingen utspelar sig i Italien under tidigt 1950-tal, en tid präglad av patriarkala normer som lämnat djupa avtryck i samhället. Valeria kämpar med en osäker ekonomi och arbetar på kontor, allt medan hon ansvarar för hushållet. Hennes liv är en klassisk avspegling av det patriarkala efterkrigssamhället.

En dag inleder Valeria i hemlighet ett dagboksskrivande. Denna dagbok blir hennes fristad, det rum hon aldrig haft, och hon lägger stor vikt vid att gömma den på olika ställen. Skrivandet blir en källa till både lust och skam. Den osynliga kvinnan börjar få konturer: ”mamma” blir Valeria.

Valerias inre kamp och hennes längtan efter frihet skapar en ambivalens. Hur ska hon egentligen hantera det frihetslängtande monster hon skapat? Den ”mamma”-roll hon spelat är djupt rotad i patriarkala strukturer, samtidigt som hon försöker förstå och bromsa sin dotters modernare livsstil, ett liv hon knappt kan relatera till.

Valerias relation till sin dotter belyser en av romanens mest intressanta aspekter – den ambivalenta relationen mellan generationerna. Det är en kulturell händelse att denna klassiker nu har återupptäckts och nyöversatts av den begåvade Johanna Hedenberg.

De Céspedes följer en neorealistisk estetik som har präglat många kvinnliga italienska författare genom tiderna, från Natalia Ginzburg och Dacia Marinai till dagens Elena Ferrante och Silvia Avallone. Det är viktigt att minnas att varje enskilt liv är knutet till samhällsdynamiker. Valeria är inget undantag; hennes personliga liv är utan tvekan politiskt.

Boken ställer frågor om kvinnans roll, makt och det ständiga sökandet efter identitet i en föränderlig värld.

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.