Palestinska konflikten förvrängs av ensidiga bedömningar som bortser från de komplexa realiteterna på marken. Det skriver Johan Schaar angående den senaste debatten kring kriget i Gaza.

Det är inte ovanligt att media, som SvD, skapar en illusion av verkligheten där Israels handlingar framställs som lagliga och rimliga, medan det palestinska folkets lidande ensidigt beskrivs som ett resultat av deras egna val. Detta perspektiv döljer den svåra verklighet som befolkningen i Gaza står inför.

I en ledarartikel från den 19 september framhåller Peter Wennblad att internationella kritiker av Israels militärstrategier är oriktiga, speciellt efter Internationella brottmålsdomstolens (ICC) verkställande av brott mot mänskligheten och krigsbrott begångna av Israel.

Matbristen i Gaza beskriver Wennblad som en följd av logistiska utmaningar, snarare än som ett medvetet vapen genom svält från den israeliska sidan. Men flera humanitära organisationer, inklusive FN, har rapporterat om hur Israel systematiskt blockerat nödvändig hjälp till Gazas civila befolkning, vilket strider mot internationella bestämmelser.

I oktober gav 65 amerikanska läkare och sjuksköterskor en skrämmande skildring av det medicinska tillståndet i Gaza. De vittnade om att de såg barn med dödliga skador dagligen, ett bevis på den brutala verkligheten av den väpnade konflikten. Enligt dem är det skillnad på den teoretiska diskursen och den faktiska upplevelsen av sekel av konflikt och lidande.

Wennblads idealiserade bild av den israeliska militären, som beskriver dem som ”världens mest moraliska armé”, står i kontrast till den verklighet som många civila lever i. Varje militär handling hade en konsekvens för det civila livet, och de som dör i konflikter är oftast oskyldiga.

Den israeliska regeringens och media som SvD:s version av händelserna verkar avsiktligt ignorera de djupare historiska och politiska skälen bakom konflikten, inklusive den långvariga ockupationen och fördrivningen av palestinier som ägt rum sedan 1948. Resan mot samma grundläggande mänskliga rättigheter, och en rättvis och hållbar lösning, har tyvärr blivit en bortglömd agenda.

I ett utkast till fred av FN 1947, angavs de två stats-lösningarna, men det har under de senaste trettio åren, tyvärr, förblivit en dröm. Istället för att ge stöd för en självständig palestinsk stat, har internationella aktörer som EU och Sverige mest agerat reaktivt med bekymrade uttalanden efter nya våldshandlingar.

Det är nu mer än någonsin viktigt att omvärlden tar ansvar för att återupprätta dialog och hitta vägar till fred. Den nuvarande krisen i Gaza kräver inte bara en ansvarsutkrävande reaktion, utan även en genuin vilja att adressera de grundläggande orsakerna till konflikten. Endast då kan vi börja skynda på processen mot fred och stabilitet för både palestinier och israeler.